- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 1. Från äldsta tider till 1809 /
250

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höga anspråk, som mäta allt efter det högsta % en
Shakespeare o. s. v., dertill äro de ej gjorda. De läsas dock
ännu med mycket interesse; de äro ifrån reflexionens
ståndpunkt ganska väl och sinnrikt anlagda och med
mycken smak utförda. Stundom har Konungen träffat de
lägre klassernas ton bättre, än de flesta andra af sina
hofskalder. Det är ganska interessant att jemföra dem
med de pjecer, till hvilka de bilda utkast, t. ex.
Kell-grens. Utkasten på en ganska smidig och naturlig
prosa läses med större interesse och lätthet, än deras
bearbetning på rim, hvilken alltid blifvit en parafrasering
och förkonstling i uttryck, emedan tidens bundna stil
fordrade sådana omskrifningar och cirklade vändningar.
Naturligt är ock, att partier hos Kellgren, som var
poetiskt stämd, tagit sig vida bättre ut, än ^ utkastet,
emedan dessa partier ifrån att vara blott och bart
rhetori-ska blifvit verkligen poetiska, då uttrycket antagit
verklig bastant form, tanken blifvit poetiskt pånyttfödd. Men
förtjensten är dock blott partiell; ty planen var gifven
af utkastet och tick ej frångås, äfven om omskrifvarens
poetiska blick skulle ha insett planens lyten. Man
mä-strar ej gerna sin Konung. Vi kunde genomgå de
förnämsta felen i anläggningen af hvarje stycke, men anse
det vara nog med denna charakteristik. — Gustaf lll:s
yppersta skald och den som öfverllyttat hans dramatiska
utkast från prosan på den lyriska versen var

Kellgren. I dessa dramer kunde han alltså icke
visa någon uppfinning, blott utsmycka en annans arbete;
men huru var detta åter möjligt utan föresats och pro*
saisk beräkning. Den dramatiska skaldens förnämsta
för-tjenst är uppfinningen och endast en som har det helas
idé lefvande inom sig kan utföra partierna, ge det hela
efl dr ägt, som är rätt liflig och passande. Skaldekonsten
ar vid sådana tillfällen ondast tjenande. Och huru
värma sig vid elden af en annans inspiration för att
fullborda hvad han begynt, om ej samma idé inifrån vär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free