Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck« detti ideal. Bn sjftl gjöts in t den fetela
mas-san. ”Kring rymden nya himlar sträcktes Oeh jorden
nya akrudar drog, Och bildningen af Snillet Täcktes och
Skönheten stod npp och log.” Hela naturlifvet tog
menak-liga känslor och passioner, inför detta ”lefvande förstånd
af tingen,” allt återbrtttna strålar af Hilmas bild.
Skalden finner det gudomliga sjelft afäpeglädt hos sin sköna.
— Hela detta fulländade mästerstycke af lyrisk känsla 9
poetisk rerldsuppfattning och glödande kärlek i
hänförande drägt är djupt romantiskt, en apotheos af
kärleken och det älskade föremålet. Huru mycket är ej att
beklaga, att samma stora skald skulle låta under hela
sitt lif vingar ne vara bundna af franska boj of! — Till
Fredrika är mindre djupt, men mera lekande. Till
Christina är åter romantiskt-elegiskt, på melodiska jamber,
hvilkas begagnande redan är bevis på afsmak för
franska smaken med dess alextndriner, skildrande en
olycklig älskares klagan, endast störd genom anlitandet af
allegoriska figurer. Detta är i sitt slag ett förträffligt
stycke. Till Rosalie är mera ytligt, mera franskt, men
ledigt och nätt. Sigwarth oeh Hilmai ett fragment, är
ett romantiskt kärleksraseri på jamber, värdigt att stäU
las bredvid Nga Skapelsen och Till Christina. Utmärkta
äro äfven följande lyriska stycken, F&rtvifUw ir ftt
vildt stycke, visande kraft, ett motstycke till TegndW
Mjältsjuka. Vårvisa en ypperlig tafla af vårens
”Vintrene välde lyktar Och från våra tjäll Bore harmsen
flyktar Högst på Lappens fjäll. Uti bergens klyfta Sippan
späd och rädd, Ses sitt hnfviid lyfta Upp ur drifvana
bädd. Ren af löf vet höljes Detta sälla bo Der min Dapkna
döljes I en menlös ro. Vår och kärlek 1 båda — G ån*
att för mitt väl Med er tjusning råda I desa unga själ!
Hör hur staren pladdrar Upp i björkens topp* Se hur
fjäriln fladdrar Kring om Rosena knopp. Se hur silfret’
flyter Utur klippans dam; Hör hur Björnen ryter, Sin*
känslor fram. Se hur Vestan leker Uppft liljans bräst,
Och den stumma smeker Med en härlig röst. Älskare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
