Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tc tiden, Som till karlek drar! Om J längre biden, Är
han mer ej qvar. Gån att nojet lyda! Blott en tid det
rtr. MS dess blomster pryda Eder ungdoms vår!” —
Saltnaden uttrycker en mild hängifvenhet under Guds
hand. Blodet rinner &c. 2r en fin och putsad
dryckesvisa, ingen Bellmannisk dithyramb. Välden ar ett i
antik anda och form utfördt stycke. — De öfriga lyriska
forsöken aro alla lediga, naturliga, om också ej djupt
poetiska-, ‘dock skämtsamma och lekande.
De satiriska styckena tro följande: Nytt försök till
iorimmad vers mot ToriM, är en kraftfull satir af hög ■.
lyftning och djerf hållning, ehuru franska
konståsig-ter förvridit hans omdöme om Shakespeare och Göthe,
ty han tyckes förnämligast tillskrifva den förra yrsla,
den sednare convulsioner. — Mina löjen, Ljusets
fiender och Böxoma äro rätt qvicka och lekande stycken
der dock en skarp satir tittar fram bakom den leende
masken. Der finnes ingen humor, ingen djupare komisk
fantasi; men såsom förståndskomik äro de rätt roliga.
Det samma kan man säga om Dumboms lofterne, Till en
förnäm Herre som skrifvit ett theaterstycke (Armfelt,
som utgaf sig för författare af Hallmans Tillfället gör
tjufven, men ej honorerade honom, enligt aftal) m. m.
Flera af hans öfversättningar från moderna skalder äro
täcka och lediga, t. ex. Baggegens Det tar en tid, jag
kallades den lille & c., Lydia. — öfversättningarne från
Propertius äro visserligen parafraserade och
öfverflytta-de på modern grund, hyflket var öfligt under denna tid,
men betraktade såsom egna poemer äro de rätt vackra.
Den antika andan försvinner med den antika formen. I
Kellgrens prosaiska uppsatser visar sig mannen bunden
af sin tids åsigter, men kämpande för att genombryta
deras ensidighet. Man läse företalet till Fredmans
Epistlar och flera andra. Man skall finna den snillrika
blicken, som anar det rätta mer ån uttrycker det,
mannen , som ej gerna går i bojor, men som ej har fullkorn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
