Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teiser ofrer tystnaden. S t jer norna, Norrskenet,
Vintergatan och Månen. Verkan af hans ljos i Naturen och
på tankan. Nattens missgerningar. En väns graf.
Flog-eldar. DrSmmarna. Gryningen. Natten försvinner. —»
"OxeHstjerna visar, såger Tegnér, i Dagens stunder ett
nytt sätt att betrakta den Nordiska Naturen. Det
undföll honom ingen af dess egenheter; men de framskymta
i hans målning, om jag så får uttrycka mig, liksom
genom ett silfverskir. Det är väl den svenska
landtbyg-den, det Sr väl Vingåkers frejdade trakter, med sinn
sjöar och lunder, som man igenkänner; men
morgonrod-naden hvilar alltjemt öfver den förklarade nejden, der
ligger ett rosenskimmer öfver det hela, som påminner
om en sydligare himmel; det är som gräset vore
friskare, luften varjpare och himlen mera blå. Man tror sig
vara, icke i det kulna Norden, utan i ett nationaliseradt
Eldorado, fullt af glans och hesrlighet* Med denna
yppiga färgglans förenade också Oxenstjerna vanligtvis en
deremot svarande ståt i dictionen, och härigenom sker
det, att hans målningar, oaktadt deras enkla och
landt-liga ämne, äro till större delen verkliga praktstycken.
Jag påminner bland flere endast om målningen af
mor-gonvindarne i första, af solnedgången i den tredje och
nästan hela den fjerde Sången i Dagens Stunder. — Men
det är i sanning icke blott till inbillningen, denna
herrliga dikt talar; hon talar äfven och ännu mer till
hjer-tat. Jag menar härmed ej blott sådana ställen, der
Skalden genom sjelfva sitt ämne omedelbarligen vänder sig
till känslan och går rakt på vårt hjerta, som t. ex. i den
rörande episoden om Stenbocks död, den väl svårligen
någon läser utan det ömmaste deltagande och stilla
tårar. Utan jag menar härmed den innerliga kärleken, den
rörande längtan till landsbygden, till naturens stilla
enfald, som röjer sig i hvarje rad och i alla skaldens
målningar gjuter en egen värma, en egen konst att röra.
Oxenstjerna älskade i Naturen icke blott dess yttre
skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
