Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*at, än hvad den 8r*).” — ”Allilng,”siger
Hammar-iköld. ”Norriges kala klippor, Constantias vingårdar och
Javas blomstrande strander, ja, till och med det
förfärligaste i naturen, en häftig orkan på hafvet, uppfattas!
hans glada inbillnings humoristiska spegel och återstrå-*
"las i de-mest skiftande, mest intagande fargbrytningar.
De enda ämnen, hvilka han aldrig vidrör utan den
djd-paste, innerligaste och högtidligaste stämning, äro reli*
gion och fädernesland — och detta gifver de
sjelfsvåj-digaste utbrotten af hans muntra lynne en stämpel af
adel och allvar, som berättigar författaren till en
utmärkt rang bland hela verldens yppersta humorister.” —
Att han var en djupare natur, som ej trifdes i tidens
flackare åsigter, synes stundom 9 t. ex. af följande prof:
Hymn under storm.
SångmÖ! var allvarsam och tystnen J lekande toner!
Andakt helge min sång! ty jag vill qväda den Högste,
Och min dödliga läpp framstamma den Eviges under.
’Gack, min frelsade själ, och låna dig vmgar af örnen,
Flyg bland stjernoroas har till himlens renare lofter,
Att du må finna den thron, der den Evige Dundraren hemkar,
Makalös i majestät, kringglänssd af tusende solar,
Delande ]if åt allt, tillbeden af tallöse verldar,
Fruktad af helfvetets troll och firad af himmelens söner.
Kasta dig hår tillbedjande ned och tacka din Herre;
Tala med Gud, men sätt försonings-manteln imellan,
Ty din odödliga syn kan eljest cj bära dess anblick;
Tala för oss, och säg; Se der i de lågande kretsar,
Der på det ändlösa djup i de sprutande hvalames hemvist,
Flyter en bräcklig spån, med suckande menskor i skötet,
Kastad ikring uti akyhöga sväll af tjutande stormar!
O Du, som åker i skyn på dundrets rullande vagnar
Kallar ur hemliga rom de långväga brusande vädren,
Andas ikall de fastaste slott och ljungar i molnen;
O! förskräcklige Gud! lägg bort ditt hämnande koger,
Och var nådig igen. Ditt namn är ju fäder af älder.
’) Ups. ldt’ Tidn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
