Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jualska FisJcafänget (Opp Amaryllis% valena min lilla
&c.) och det strax derpå följande Aftonqvådet (N:o 31
ocb 82 af Fredmans Sånger). Det sista må ofvertyg*
dessa fåkunnighetens skötbarn, som vid benämningen
”Dryckes -Skald” fasta en låg och kanske liderlig
bemärkelse, att Bellmans inbillningskraft var det
mångatammi-gaste stranggpel, och i djnpet af hans våsende låg en
re-sonanz-botten för alla möjliga toner.
Ti kunna icke nog beklaga oss fifver det missfide,
som till oss låtit komma blott få af den Gudomliges
framalstringar. De flesta hafva förklingat med den
hänryckning, som ingaf, och den vällustiga beundran, som
afhorde dem. Maturens, nationens och konungens
älsk-ling, var han nöjd med uppfyllandet af fä behof, och
sjelfva behofvet af ärans odödlighet föresväfvade sällan
hans sorglösa fantasi. Af jordlifvets lycksalighet njöt
han | fullt mått hvad han åstundade: vänskapen,nektarn
och lutan; och måttlig i allt, utom i entusiasmen, gick
han sjungande sin tidiga död till mötes, icke förtärd I
ungdomens fullhet af pågon trånad efter oupphiiweliga mål,
och säll att ej hafva upplefvat skymningen af lifvet och
snillet. En af hans närmaste vänner, en åldrig
Terpsi-chores son, som nu hedrar äfven mig me A sin redliga
ynnest, har berättat mig med rörelse, huru den Odödlir
ge, en kort tid före sin afresa till de Saliges öar, dä
han lik svanen kände den sista timman nalkas, helsade
sina samlade vänner med en afskeds-improvisation, der
han sammanträngde alla strålarna af sin flyende
bild-ningskraft, för att ännu en gång, som han yttrade sigf
låta dem höra Bellman. Han söng då en hel natt
igenom, under oafbrutet strömmande ingifvelse, sin glada
lefnads öden, den milda Konungens lof, och erkänsla mot
Försynen, som låtit honom födas bland ett. ädelt folk
och i detta nordiskt sköna land: slutligen gaf han hvar
och en af de församlade, med en särskild strof och
melodi, hvara art oob ton uttryckte den tillsungnea indi«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
