Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rida alltet och ikildent personliga förhållande till honom,
sitt eviga afsked. 1 dagbräckningen bönföllo inteligea
bana vinner, simmande i tårar, att han skulle upphora
och skona sin redan starkt angripna helsa: men han
svarade dem, ”Låtom oss do, som Ti lefvat, i musik!” —
tömde för sista gången den fraggande ether-saften och
uppstämde slutet af sin svanesång. — Han eöng från den
stunden icke mera.
Bellman Sr åfven andlig skald genom sia Zions
Högtid. ”Förf.*) yttrar i dedicationen: torde hända, att de
våeia Hjertats lugn i lätta flag, Vi bekänna, att dessa
sånger aro mäktiga till an mera. En stark ande går
stundom fram i de enkla orden och måste vicka
hjertklapp-ning, der ej en högre frid finnes. Bellman var för stort
geni, for att kunna finna sig vid den tidens platta
reli-gionsåsigter. Han var för öfrigt, som man vet, ej
ilskare af vatten i således ej ens af Niologiens, Han
andas och rör sig i Christendomen sådan han var af ålder,
och synes sjelf egt ”lucida intervalla,” då han höll sig
till det goda vinet. Tidens ande ,var starkare in hans
personliga charakter. Men både hatas religieusa och
esthe-tiska tro trotsade den stormvind, som då fällde si
många preater på kni inför tysk Neologi och Bå många
skalder framstupa inför Fransysk Esthetik.”
Kellgren och Thorild kallade Bellman den Svenska
Pindorut, ty, sade den första, ”så djerf ir dess flygt,’
så rik ir dess bildning. Men förkastom dessa
jemfoirel-ser. De iro ofta skadliga, alltid felaktiga. Det ir
genom dem, som författare, sedde på en enda förliknad
svagare sida, af Granskaren dömts någon gång med en
stränghet, som haft sken af orättvisa. Förgätom aldrig,
att hvarje sant snille måste ega sin egen ursprungliga
form, vare sig och ingen annan $ att den onyttiga frågan
*) Wiaaelgreu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
