- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 2. Ifrån 1809 till 1839 /
401

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skränktaste mening, hvari Rec. tager den, uttrycker blott
ett enda begrepps men Felicia är ej blott en
personiit-cation af Lycksaligheten: man kunde lika väl säga, att
hon vore fantasien eller naturens drottning, eller till
och med sinnligheten i sin skönaste, läckraste och mest
förädlade skepnad. Ställ henne i en annan dikt, och
man skall icke märka att hon är annat än ett
mennisko-barn:’man skall åtminstone ej påstå, att hon är ett
vandrande logiskt begrepp. — Felicia pragtfullare och i
högre natursphär än denna Undine, som, den nu så
orättvist förglömde, Fouqué enklare, men ej rmndre djupt
tecknat, delar samma längtan efter en okänd ännu*
högre sållhet. Kärlek heter denna längtan. Efter
föreningen med Astolf uppfyller Felicia såsom qdinna sin
bestämmelse, erhåller såsom Naturdrottjning sin
egentii-ga’sjal, såsom sinnligheten sin högsta adel,
sammanknyter såsom phantasien sin förening med himmelen, från
hvilken den sanna kärleken härstammar. Det är först
nu, som det mest betydningsftilla, det djupast
skakande, det oåndligen tragiska i sagan egentligen begynner.**

”Lycksalighetens drottning hade genom kärleken
vferkligen blifvit en grad lyckligare än förut,’* men
föreningen mellan en ande och en menniska började blifva’
vådlig för den svagare äf det älskande paret. Menniskan,
oå länge hon vandrar på denna jord, är ej skapad för deii
högsta salighet: dess öfvermått trycker henne såsom ett
qval, och länge fortsatt verkar den på henne, såsom
be-döfvande. — Hos Astolf vaknar tillika minnet af hans
fädernesland, känslan af hans pligt mot sina beskedliga
Hyperboreer såsom Konung: han beslutar för någon tid
okiljas från sin maka. Återvänd till sitt kalln nordiska
fädernesland, upptäcker han till sin häpnad, att en
tidrymd af flera århundraden, hvilken förekommit honom
oåsom lika många veckor och månader, förflutit emellan
hans skiljsmessa och hans återkomst till hemmet. Ett

SUumaha Mia t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free