Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytt ili|t« randrar p& han» fordna samtidingars grafvai
allt har ander denna tid blifrit förindradt: infen kan
ner den hemkomna främlingen./ Med känslor af djo
omärta skyndar Astolf tillbaka till sitt nya fädernesland
men på rågen möter han tiden, som drager en käri
uppfylld med ringar, hrilka han alla ntnött och forbrv
kat, for att äpplets den ende dödlige, som hittills ui
dandragit sig hans rälde. Ej längre nndflyr honom han
offer. Astolf skördas — Lycksalighetens ö forsrinne
och endast minnet deraf är quar for kommande slag
ten.”–––
”Tremte klippor hafra under den långa resan, oi
tare legat i rägen for detta diktens skepp: vanligen hi
skalden med stor lycka styrt dem förbi* men också stui
dom råkat Stöta på. En med quiékhet förenad naiviU
heter den ene, — objectititet den ttbdra« Ett for myi
ket i bådadera har låtit honotn sjelf blottställa sig fl
ridan af ett skeppsbrott. Hrad det sista beträffar, mei
ri det sålunda. Då skalden mestadels ristets I ett föi
trolladt land, bland risenden af en aUhan art än rår,i
hajr han, för att för denna rerld aå mycket rarmai
räcka rårt deltagande måst nedflytta den inom mens!
lighetens sphär och göra den så lik rår som möjligi
endast herrligare och skönare. Hr A. har deruti lyckai
på ett sätt som ej nog kan beundras. Så ar Felicia oc
Sephyr, oaktadt deras andenatur, den förra en ske
quinna, den sednare ett älskrärdt, men något sjelfsrå
digt och bortskämdt barn. Dock hrem kunde räkna al
de drag, der Hr A. så skönt förstått sammansmälta de
ideella naturen med den jordiskt menskligaf Dock råi
»ae kunna deremot de ställen, der skalden I dessa b(
mödwden gått för långt. Hans naturbeskrifnlngar, ehi
ra stundom långa, äro dock så nya och sköna, att ja
— ehuru i allmänhet ingen öfVerdrifren beundrare af tl
descriptéve poetry — egentligen ej ret något drag, soi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
