Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ig på phantssiens rtgnbågsglansande vingar, för tit
söka den högre verU, i hver* omätliga rymder, hanlkkir
»U förirra sig. I dessa och andra hinseenden gifves det
flera beröringspunkter mellan E. och Stagnelipg; den sed«
nares sångmö var utan tvifvel inert rik oeh ömnig, den
förre stod derémot kanhända på en mera positivt
specu-latif ståndpunkt. För öfrigt saknade G. förmågan att
elnta sina skapelser inom säkra, stringt begrlnsade for«
tner: till och med sjelfva hans periodbyggnad har
någonting löst, evkfvande, halftkaotiskt. Hvarje ton på
Ers lyra har någonting skart, etheriskt, nnderbart,
musikaliskt. Liksom det gifves virtuoser, som blott med
ett enda anslag, en enkel accord träffa åhöraren? sjH
och visa att de förmå framlocka tonverldens djupaste
hemligheter; likaså gifves det skalder, hvilka i blotta
tonarten ige någonting onämnbart, oförklarligt, sona,
oberoende af innehållet, omedelbart berör känslan.
Sådan var bland .äldre skalder Kellgren, i sina flesta
lyriska stycken; sådan ffveh Oxenstjerna, som, ehuru
egentligen ingeft skald af första oidningen, dock ofta ägde i
sin hand detta magiska tjusningsmedel; sådan var, biand
våra yngre skalder, E. och företrädesvis Stagnelius.”—
Ingelgren dog äfven ung, SI’år gammal, han var en
lycklig lyrisk naturskildrare, hvilket man redan finner
af hans sköna Majsång: "Välkommen, du skona, med
kransar i håren och blommor i spåren, att jorden
bekröna” o. s. v. och Aftonrodnaden, ett vackert stycke: ”Ren
solen sjunkit bakom bergen; men aftonrodnan flammar
der, så skön innu i purparfärgen, och morgonrodnans
budskap bär. Så sjunker lifvets fröjd; men hoppet oss
lyser in ’i qvalens natt och bådar, efter
vandringsloppet, en högre, oförgänglig skatt. Det längtansfulla
hjer-tat trånar till aningars fördolda land och qphantasiens
vingar lånar, men fjettras qvar af tankans hand. Hvart
villdn fly? Bland jordens dimmor, förmätne, är dinblick
för svag! Se aftbnrodnans gyllne strimmor och hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
