Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söndén kor förnämligast till skelsns qvinnliga
naturer, dess egentliga After-Romantiker, aom inlärt deaa
alla former, venarter och talesätt, men ej hade poetisk
kallelse och derföre äfven med skil af Atterbom
tillrit-tavisades (Nordmannaharpan:)
De priktiga orden äro då blott en förträfflig sak,
nir de Innebära priktiga tankar; hvilket länder till
deras efterrättelse, som tillröfva sig uttryck af andra och
blåsa den till såpbnbblor genom sina små halmpipor.”
Sondén säger dock sjelf: ”Det har aldrig nndfallit
mig, hvilken stor skilnad det är mellan mille och sinne
for konsten. Snillets snspråk hafva aldrig varit mina.
Endast såsom minnen hafva mina försik nn mera för
mig sjelf något värde.” Och till Vitalis, som kallat
honom Peter Klockare i en qvick parodi af hans Ave
Maria , sjnnger han: ”Aldrig bland mängden han trängda
sig fram. Ja, om i skaldernas tempel ej ens mig
förunnades tjena, bland åhörare from skulle jag bija min röst
efter de eviga ljnd, som från himmelska orgorna tona,
och välsignad och rörd vandra till hemmet med frid.”—
Han var en mild oeh oförarglig sångare, hivars
anspråkslöshet bör afväpna den hårdhändtare kritiken. -Hans bästa
stycken synas oss vara en Majvisa, som har folkvisans
enkelhet oeh Måstarens oek Lärjungens af sk ed ^ eller
Stjernhjelms afsked från Columbus, der Sondén satt på vers
åtskilliga yttranden af Stjernbjelm. ,Vi vilja anföra den förrar
”Lärkan hon sjunger och Göken han gal, och gräset detgror
i gröna lunden. Svalan hon qvittrar sitt giljsreqval, och
makan henne svarar på stunden. Små foglarl hvem lärde väl
er att sjunga såf Mia flicka visst diktade edra visor små f
Men sigen små foglar, hur lärden J så väl, att läsa i
min käres tas själ? Göje har sprungit för våren sin kos
och ligger hos Necken uti dvala. Maj, skön jungfrun,
så fager en ros, begynner med sin fästman att tals. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
