Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tjent nti dess mörka verkstad. Sk arbeta de haftot
i jordene barm. Men uår dessa domna, de strömmar
tröttna , och eldarne slockna och skrkckfnlla andar e)
mera arbeta med svarta hinder i natnrehs hjerta: di
fryser jorden, och gamla materiens eviga trötthet hvilar
med stirrande, skefvande blickar, pfc den sköna naturen;
som, nr G adomens barm af veridskraften lossad, nu
åter-sjunkér till det döda, mörka stelnade intet/- .
Hedbom f Graf9trom ocb Euphrotyne åro milda skal««
denaturer, som helst skildra det enkla familje- och
falk-lifvets skönaste känslor. Skilnaden dem emellan ir den
i grad af poetiska anlag. Måhinda jemnförekevis
mindre utmatad, ehuru i alla afseenden mycket for att
ia-nehafva ett aktadt namn I vSr poesies hifder, in den
andra. Större aro Hedborn och Euphroayne, den förra
mera folkmesslg, den sednare mera idealisk» Hedbom
ir41) till sin egentliga kallelse en folkskald; han ir det
1 dubbel betydelse genom sjelfva, sin bord, — såsom
framgången ur allmogens sköt och såsom varande i sina
fagraste barndomsminnen ett ilskvirét stringaspel för
den poesi, som’ ännu hos Sveriges allmoge qvarlefver.—»
Det enklaste ir mest oupphinneligt. Det finnea en ge^
diegenhet och renhet lik diamantens vatten, som ej
liter sig hårmas. Det ar den, som utgör det oforgangliga
behaget af de gamla, folkvisorna, dessa genom sjelfvasin
naturlighet for oss nnderbara spegel och tonbiMer af det
Skandinaviska folklynnets ursprungliga skick. Frågar
man, hvarigenem det i dem natnrliga inverkar på oso
underbart, så svara vi: bnfvudsakligen genom desa djup,
dess helsa, den falla omedelbarheten af kanslans magt,
öfverallt närvarande och derföre icke behöfvande mycket
ordkram. Ett enda ord ir i dem ofta tillräckligt att
ljufligt genomljnnga själen, att triffa dess innersta, att
upplåta ur minneta dvala en hel fortröUnji>g«Terld *)
*) Atterbom Svensk. Litt, För. Tidm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
