Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t cm higiti hirold genom fantasien (äkta didaktik ,’hvar*
fere den äldre Svenska poesien ir af gjord t ef fast), ech
en viss Okonstlad ärlighet, som Sfverallt tränger vara
till läsarens brSst ech säger honom, att den åldriga co*
ntnmen här icke är blott lånad af ett reflekterande
konstsinne till medel for ett nytt poetiskt experiment, ntan
Sr det genuina uttrycket för en ursprungligt nordisk na«
tar. Derföre ir skaldens bekantskap med forntidens
herr-Ugheter så lefvande och liksom hämtad ur omgifningen
af en innu närvarande verld; den är icke en did
antiqua-risk lärdom, som han med kallt beräknande studium klidt
i poetisk dragt! form och väsende äro ett, liksom i allo
verkligen poetiska bildningar. — Vikingm är en förträff*
lig göthiak romans och Den siste Skalden kan ej öfver*
träffas. Utom redan namde stycken, förtjens Den sista
Kärngen, Seegder och Manhem en utmärkt uppmärksam*
het. — Svagare är Gustaf Eriksson, Odaibonden och
såsom ett helt betraktade, Frode och Tsllka. Att man
läser dem ger na ändå, forstis af sig sjelft. Så meddelar
i et. Sången till Gustaf Wasas minne firf:s egen
religiösa vördnad för detta Sveas helgon och till
taeksamheta-hevis blundar man för de mattare drag i uttrycket, dem.
ett ofvadt kritiskt öga lätt upptäcker. Annars är visser«:
ligen Gustafs. egna afakedstal till Svea Rikes ständer
långt-vältaligare än i förf:s versifierande drlgt. — Allt
som kan sagas mot förf. innefattat i orden! brist på
öf-ning. Ty en sådan brist skönjes verkeligen någon gång.
Men- har man förmåga, nog får man tillflUe att öfv*.
4en." — Om Gjuktsngame och Carl XII hette det
rigtigt ! *’På vårt Språk hafva Gjukungome ingen förebild....
Intet egentligt deltagande fattar läsaren för de båda
väldige i snaran lockade kimpabrödertte, Gunnar och
Hegne, icke n&gon médlidsam rörelse erfar matt Öfver
derae-grufliga ändalyokt; men han dröjer med lugnt välbehag
vid åskådningen af dessa skarpa, msu sjikia Centurer,
vid dessa kraftiga och välhållna eharaotara> uttryck.”. Om
n__l 4mtj r’_i vrr.. mr____i. -ti v.... (.»tia. .« i..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
