Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hisklig t akut, øom ej kan göra anspråk på ctt af de
första rummen bland atora akalder, men genom gin
sirlig-het och sitt behag ej ett af de sista. Idérikedom har
naturen ej skänkt honom och ain bildning synes han
haf-va mottagit mer af de matta, men correcta, Matthisson,
Salis, Ingeman,* in af de kraftfullt originella andarna.
Hans fantasi är ej mångsidig, men cörrect, hans känsla
Sr ej energisk glödande, men sann och varm for
fosterland, dygd och allt skönt. Äfven i språket är han _ej
mästare och han synes ej hafva annat, att versification
ir något mer an blott yttre skiljemärke mellan poesi och
prosa, att den är känslornas nödvändiga, genuina uttryck
och skall schattera dessa — liksom veck på kläder i
målningar — genom den alltid varierade nuanceringen. Hans
versification är alltså, ehnru temmeligen flytande,
hvarken cotrect eller .betydelsefull, men ej sällan trivial.
Bast äro hans patriotiska sånger och de elegiskt-lyriska.
Hans blick är alltför skum för alla djupare åsigter af
natur och lif och sämst äro hans romanser, ihvilkaman
blott märker en barnslig jagt efter effect i en hoppande
tact af dacfyler.” Sveriges Anor är ett galleri aftaflor
ur Svenska Historien, i hvilka man mest frapperas af
den granna coloriten. Carl XII, liksom mycket hos
Beskow, bär spår af imitation efter Tegnér, för öfrigt ett
praktfullt stycke, blott enligt Beskows vana, något för
mycket, för uteslutande, fullt af bilder, visserligen
sällan nya, men nästan alltid Väl valda och träffande, och
dertill effectrikt. Hörom: ”Hvar är du — Hvar din an-»
da, jette? Stormen frågande kring fjällen far. Med din
Blick Europas hälft du mitte, och dess dom du på dess
panna bar. Jorden bäfvfcde, då ljust sig bredde, som ett
Borrsken, flamman af din harm och din klinga lik
magneten ledde åskan mot dess barm. Hastigt, soin en
nordens vert uppsprungen, straxt din syn mot himlen»
rig-tad var; så ifrån sin klipps örne-ungen blåa rymden
till sin bana tar. Ensam var du. Intet Jordiskt sinne
fattat dig och makten som dig sludt. Solen flammar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
