Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
✓
hnd hen doter ferae iniin ingeo Uoti Frlp kke jéf
den, d& hon remnar, spörj ej bottnen af det srplUihaf
b?i hon mer ej odlarns tegar jemijar, hvorfor vfnsteiu
jolle går i, qvaf. Layan slocknar; dubbla skördar höljt
fåran der deaa blåa åder lopp; Jhafvet renas ej, m ej
dess bölja stundom röres opp. Sparsamt blommar skön
heten i Norden, kraften endast finner hår sin rår;
enkel, praktlös var du, Carl, på jorden, men din vagn ei
atjerneflock nn står. Blott för tro och rätt, gitt högt
syfte, bröt ditt lejon fram nr stridens lund, skakade sin
mahn och ramen lyfte öf?er globens rund. Såsom
dundret, föddes du att tåga, hamnande dit stålets skymt
dig drog; Icke blomman söktes af din liga, ekens troti
du endast nederslog, Fjerran föll du, blixtens tike, di
han sänktes i den djupa sjö, fann som han uti ditt eget
rike, icke rum att dö. Hjelten sjunker, hjelteandai
flyktar; stjernan slocknar ut — och natt blir hatt.
Sam-haa himmel står der flamman lycktar, samma hållar, dei
ditt lejon satt. Samma fjäll kring* din aska sträckte
samma namn rar kämpens, samma arm, men detSverge
som en verld förskräckte, rar uti din barm/9 — Icke
talar detta till lyer ta t genom ett innerligt poetiskt lif, e
till fantasien genom genialiska fictipner, tnen det låtør
det klingar for örat och kornblixtrar för ögat. Samma
ledes Borgruinema, Kämpem graf, den gamle rustkam
maren, kärlekens anda m. ra. Romanserna Sro ej lyc
kade, emedan B. ej har något af folkvisans enfald ocl
naivitet, hvilket äfven synes i hans dramer,- der teck
ningarna af folklifvet aldrig taga sig vål ut. Fr&n dessa ly
riska försök, som vi beklagligen ej kunna särdeles .be
?ömms, skynda vi till hana dramer ur Svenska historien
ty på detta fällt lyckas han väl, emedan uppfinning e
här är det förnämsta, utan smak och prakt i utförandet
Hon har af de ämnen han valt’ gjort aå mycket han kon
nat. Erik XIV, Terkel Knutson, Birger och hans åt
samt Gustaf Adolf i TgsHand Ifiaas med nöje för dei
blomstrande framställningen, da träffande bilderna, vto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
