Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alkalisk suck, der lifvets hela båtydelse upplöstes i
trånad och saknad;
Hans dramatiska stycken af o derfore mestadels att*
betrakta såsom dramatiserade elegier, i hvilka han ock’
vanligtvis ilskade att genomflåts* dialogen med chörer/
Ått hans Snille innebar ett i strängare mening
dramatiskt element, hvilket han vid förlängd lefnad hade
kom-lÅrt att utbilda, — derpå lemna likväl vissa scener i
”Martyrerne,” i ”Rlddartornet” m. H. de
omisskännligaste bevis; och med åfseende på det slags framställning
af individualitet och charakterer, som kan fordras af ett1
skaldeverk i antik ands, må man rättvist säga, att
såsom ett heltj eller i artistisk hänsigt, ar "Bacchanter->
nå” det mest fulländade af alla hans dramatiska arbeten.
Men på den utvecklingsgrad, som han uppnådde, var han,,
ehvad än det helas begrepp månde kräfva, sällan i stånd
ntt tygla sitr dubbla’ fflskliirgsböjelse, den för lyrisk
musik och den för episkt-utförliga taflor. Ett exempel der- ’
på-, bland många, jkr4 begynnelsen af Martyrerne
Centur ionen Gabinii tal till Proconsnln Hilarianus. I ett
ögonblick, då denne* måste tänkas såsom blott viljande
veta att hans* befallning blifvit uppfylld, ger
Centurio-nem honom en förtftsande beskrifning på den grotta, der
de chrtstne upptäcktes och fängslades, efter en
Hkaför-tjosandé’inledning om den gångstig som ledde dit, och
den skog, hvaraf hon emgafs; men’ hvilka skildringar
tillsammans, i tryck*upptaga tre sidor. SJelfva
”TAor-eten Fiskareen ung svensk skärgårdsbonde, som
enligt Skaldens af sigt blott skulle vara hvad han kallas,
håller stundom långa tal i alldeles samma stil: så
ogörligt var det att descriptas servare vices operumque
co-lores, när frestelsen påkom att måla och mnsicera. Till
en icke ringa det kom denna lockning visserligen från
hans stora spr&ktalent. Aldrig har vårt modersmål klin-’
gat skönare från någon skalds harpa; det blommade
finder hans fingrar; vid hvarje ny accord slog der ut en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
