Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjer ej länge, förrän jag förvandlat mig
från en våt höna till ett torrt fruntimmer och
befinner mig i matsalen, der familjen redan är färdig och
Claire, en af husets tjenande tärnor, visar sig i
dörren med en rykande soppskål. Ah, den goda
soppan! Den smakar något, må ni tro, efter en promenad
i höstväder och sedan man tagit stråldusch vid en
hagtornshäck. Bordsduken är bländande hvit, en
egenskap, för hvilken madame Mauroy genast vid mitt
inträde i huset tillvann sig min vänskap, ty det är icke
alltid så vanligt i Frankrike att se hvita bordsdukar.
Äfven i mycket aktningsvärda hus finner man
bordet ofta dukadt med en ful väfnad i grått eller gult,
något som jag aldrig lärer mig att fördraga. På den
hvita duken blixtra kuverterna i skenet från den stora
lampan, hvilken också upplyser en hel mängd glada
ansigten. En liten bébé reser sig från sin högbenta
barnstol och vill sticka näsan öfver soppskålen för
att taga reda på innehållet, innan det kommer i
tallrikarne, men erhåller en vänlig vink från ett ungt
fruntimmer att afstå från sådana upptäcktsresor.
Det är tre generationer vid bordet i dag. Hr
och fru Mauroy ha fått besök af sin äldsta dotter
med hennes man och barn. De två ogifta döttrarne
vistas ännu i föräldrahuset och utgöra hvarje dag
mina bordsgrannar, två unga, älskvärda flickor. Det
är blott Mauroy den yngre, som fattas i den glada
familjekretsen. Honom har jag aldrig sett. Han
är militär och ligger i garnision någonstädes i
Kabylien eller hvar det kan vara, långt bort från den
lilla matsalen med det skimrande bordet under den
stora lampan och den rykande soppskålen. Det är
en mycket liten matsal med boiserade väggar, en
vackert skulpterad buffet och en ännu konstrikare
utskuren väggklocka. När bordet är så stort som
i dag, fyller det nästan hela rummet. Gardinerna äro
framdragna för fönsterna, men det hindrar icke att
man hör huru regnet smattrar mot rutorna.
Ovädret har åter tagit till.
Man äter sin soppa i största hast, såsom man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
