Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid tyckes bruka här i landet, och utan att
förtära något bröd dertill, hvarpå man dricker ett glas
bordeaux, veritabelt vin, som hr Mauroy tagit fram,
sin måg till ära. Det har ändtligen kommit så långt
att jag numera börjar kunna känna skilnad på detta
vin och det vin ordinairie, som här i huset drickes
i hvardagslag till maten. I början tyckte jag att alla
franska viner smakade lika gement surt, och jag har
för öfrigt icke ännu hunnit längre, än att jag blott
smakar på dem, fastän jag ser att fru Mauroy och
hennes döttrar låta servera sig ett halft dricksglas
hvardera, med vatten naturligtvis.
Sedan man ätit soppan och druckit det första
glaset, börjar konversationen, under det man skär
tjocka skifvor eller rättare stycken af det långa
brödet, hvilket går ur hand i hand. Någon brödkorg
har jag ännu icke lyckats upptäcka i Frankrike.
Under det hr Mauroy lägger för sällskapet af
fisken, en charmant sole au gratin, sysselsätta sig de
öfriga med smör och rädisor och hvarjehanda
småsaker att tugga på, s. k. hors d’oeuvre, som alltid
stå framsatta på bordet. Man beklagar dem, som
nu äro ute på högslätten deruppe, bortom qvarnen,
och känner sig sjelf i det bästa välbefinnande. Jag
gratulerar mig att icke hafva stannat i hålvägen, men
kan ej underlåta att tänka på den lilla vallflickan
och undra om hon ännu kommit under tak. Fisken
smakar förträffligt. Fru Mauroy är stolt öfver den
fisken, men hon suckar när hon tänker på sin käre
gosse, den unge löjtnanten, som kanske i detta
ögonblick är i strid med kabyler eller med något af
öknens andra vilda djur, och hon klagar öfver det
oförnuftiga militärlifvet, isynnerhet när detta skall
förläggas till någon garnison i Afrikas vildmarker.
»Man måste tjena sitt fädernesland», säger hr
Mauroy, men han suckar äfven han, tycker jag, och
ser missnöjd ut mången gång, när han talar om sin
sons epålett. Hr Mauroy är en vacker gammal man,
så der omkring sextio år, en kraftfull gestalt med
ädla drag och ett vördnadsbjudande grått skägg, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
