Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en särskild employé. Uppasserskorna på dessa
ställen äro alltid lika klädda, en enkel grå eller svart
klädning, en hvit tyllmössa och ett stort hvitt
förkläde, som går ända upp till hakan. De äro propra
och hyggliga, raska och artiga.
Men hvad skulle grefvinnan de Bassancourt
säga, om hon fick veta, att ett fruntimmer, som
varit mottaget i hennes salonger och för hvilket hon
under någon tid verkligen intresserat sig, besökt
en Bouillon-Duval, ätit sin middag för två francs
och gifvit två sous i drikspenningar? Jag
medgifver att mitt tilltag kan synas något djerft ur
»verldens» synpunkt, om också ej ur mensklighetens.
Hade jag stannat i grefvinnan de Bassancourt’s
salonger, hade jag sannerligen icke vunnit den
erfarenhet af Paris, som jag nu lyckligtvis eger och
som jag hoppas skall blifva ej släde utan nytta
äfven i kommande dagar.
För kort tid sedan var jag jemte herr och fru
Lemaître och några andra vänner inbjuden till en
diner, som en person, hvilken umgås i mitt
värdfolks familj, gaf på Café Riche vid Boulevard des
Italiens. På nedra botten, åt boulevarden och i
hörnet af Rue Lepelletier, ligger sjelfva caféet, ett
af de förnämsta i Paris, samt äfven den dertill
hörande restauranten, men en trappa upp äro
salongerna belägna. Marmortrappans snöhvita steg äro
beklädda med mjuka mattor, väggarnes marmor
dekoreras af lefvande praktväxter, allt lyser, bländar,
gör en stackars småstadsmenniska från Sverge yr i
hufvudet, äfven om hon mer än en gång haft
nöjet att äta hos en Davidsson, en Cadier eller en
Berggren i Stockholm.
»Den första och den åttonde salongen äro de
förnämsta», upplyste herr Lemaître. Vi hade just
den åttonde, ett litet underverk af lyx, icke den
der lyxen som skriker och gör väsen af sig, ofta
likväl endast med svårighet döljande något riktigt
simpelt, något fult och lumpet under förgyllningen,
utan den komfortabla yppigheten uti ett stort hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
