Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
och är själfva älskvärdheten mot värdinnornai de
hus där han umgås.
Gör han detta för att få tillfälle att förakta
sig själf så mycket djupare? Nej, han föraktar
icke sig själf. Hvarför skulle han göra det? Är
han icke ett offer för tillvaron? Det kan vara
alldeles tillräckligt, att han föraktar alla andra.
Vi drucko kaffe utanför moriska paviljongen.
En af våra gemensamma bekanta syntes i gran-
skapet.
”Hvad tycker ni om honom?” frågade jag.
”Han är ett dumhufvud!”
”Nå, hur finner ni vår vän där vid andra
bordet?”
”Ett riktigt kräk! Men jag umgås med dem
och med många andra idioter för att nu inte tala
om alla skurkarne. Med hvem skulle man annars
umgås?”
”Tack för komplimangen!” sade jag.
”Inte är det någon komplimang”, förklarade
pessimisten, ”Inte rå människorna för att de äro
så usla. Jag känner dem, skall jag säga. Imgen-
ting undgår min blick. Det hela är elände.”
”Dumhufvudet” och ”kräket” nalkades vårt
bord. Pessimisten bad dem sitta ned och dricka
ett glas. Han var ganska vänlig mot dem.
Hvarför skulle han icke vara det? De voro ju
lika olyckliga offer för tillvaron som alla andra.
Han var lika vänlig mot en ”skurk” också hvil-
ken sedan infann sig och deltog i bordsglädjen.
Men han talade icke om just något annat
än huru föraktligt alt vore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
