Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
”Hvarför då inte göra slut på alt sammans?”
sporde någon.
”På punschen?” frågade han skämtande och
uppmanade oss att dricka.
”Först på den och se’n på hela tillvaron”,
upplyste den som framstält frågan.
”Jo visst! Det är just det jag tänker och
det sjunger jag ju också i mina dikter.”
”Men hvarför dröjer du då?”
”Åh, naturligtvis bara för att se huru elän-
det utvecklar sig och för att riktigt förarga mig
åt hvad man kallat naturens hushållning eller
den gudomliga försynen eller hvad namn man
må hitta på. Har någon funderat ut ett så ohygg-
ligt tillstånd, vore han värd att kallas den store
brottslingen. Jag har skrifvit en dikt om honom.
Den skall föras in i andra samlingen af mina
skaldestycken.”
”Men hvarför skrifver du? Hvarför är du
skald?”
”Är det för att öka eländet?”
Man skrattade och klingade. Han skrattade
också, men föraktade skrattet och skrattarne,
med undantag af sig själf förstås.
Man svärmade hela ljusa sommarnatten i den
vackra Djurgårdsnaturen, och verldsföraktaren
gick inte hem förr än de andra.
Han fann således nöje i detta sällskap af
”dumhufvud, kräk och skurkar” i denna eländiga
tillvaro?
Visst inte! Han stannade för att känna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
