Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
”Det är ohyggligt. Ja, kära Kristin, inte
rår du för det. Det är bara den otäcka brunn...”
”Jag begriper dig rakt inte, Östholm lilla.
Vår brunn har ju ett mycket godt vatten.”
”Har haft!” skrek vaktmästaren. ”Nu är det
slut. Det har... har... sundhetskollegiet sagt.
Brunn måste Spika igen. Vi få ta vatten vid
Gråbärgsgatan. Sa jag inte det i går?”
”Nej, det hörde jag inte. Vattnet till kaffet
tog jag in i går kväll för att slippa gå ut på
morgon.”
”I går kväll, säger du?”
Östholm drick ur kaffekoppen, men förkla-
rade, att han skulle spika igen locket på brun-
nen. Det gjorde han också, men måste lofva
hustrun att själf hädanefter hemta vatten.
”Kanhända att alt sammans är bara tokerier”,
sade Östholm då han åter satt vid chiffonieren.
”Hvad är det som är tokerier?” frågade
hustrun och vyssjade lille Agaton.
”Nu måste jag gå i banken”, förklarade vakt-
mästaren. ”I middag skall jag på stor diner hos
Dues. Vi äro tio vaktmästare för utom alla be-
tjänterne, de latmaskarne. Jag kommer inte hem
förr än sent, kan jag tro, men då har jag med
mig ett par champis och kanske en half rapp-
höna och så mycket annat godt jag får rum med.
Jag tar kapprocken med stora innanfickan.”
Hustrun nickade och pysslade om lille Aga-
tom. Men Östholm stod länge och fumlade vid
salsdörren.
”Har du glömt något?” frågade hustrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
