Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Hulda gick in i faderns rum för att trösta den
gamle renskrifvaren öfver den oförmodadt långa
väntan han underkastade sig. Hon famn honom
sitta med hufvudet lutadt i handen, böjd och
orkeslös, tycktes det.
Kanske att han sof. Den unga flickan äm-
nade åter lemna rummet, då gubben reste sig
och betraktade henne där hon stod på den fina
mattan, omgifven af all den smakfulla komfort
som fylde detta rum, belyst af glad vårsol.
Det var en vacker tafla, och taflans vackra-
ste parti var Hulda själf, ett par och tjugu år,
med friska kinder, ljust hår som något litet stötte
i rödt, hvilket gjorde reflexerna så mycket kraf-
tigare”och behagligare, en fint formad näsa, blå,
uttrycksfulla ögon och det mildaste leende på de
rosiga läpparne.
Så såg bankdirektör Agaton Östholms dot-
ter ut.
”Ursäkta”, sade gubben, ”jag föll i tankar.
Alt här är så underligt, tycker jag.”
”Finner ni det underligt?” frågade den unga
flickan och smålog åter samt såg sig omkring.
”Inte just här i rummet”, förklarade renskrif-
varen, ”men händelserna ... omständigheterna...
ja, först och främst hela trakten här. De här
breda gatorna, med de höga nymodiga husen.
Det är för besynnerligt.”
”Ja så, hr Samuelson menar Vasastaden. Åh
ja, det är sant, men det är också en alldeles ny
stad, inte äldre än att också jag mycket väl mins,
när här såg helt annorlunda ut. Just där vi nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
