Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
”Då skall ni äta här”, sade Hulda afgörande,
lade hufvudet litet på sned och såg på honom
så, att han, om han varit fyrtio år yngre, otvif-
velaktigt genast förklarat sin kärlek.
Hon gjorde ett tecken åt Charlotte.
”Ja ha, jag skall säga till, att Samuelson får
lite mat i köket”, förklarade Charlotte och äm-
nade aflägsna sig.
”Hr Samnelson är så vänlig och gör mig säll-
skap vid bordet i stället för pappa”, sade Hulda
och rodnade åter, och det gjorde visst gamle
renskrifvaren också, fastän hans kinder voro så
pergamenthårda, att det icke syntes.
Men han såg besvärad ut och stammade nå-
got om passande eller opassande.
”Se så, krusa inte, hr Samuelson!” uppma-
nade fröken, och det hördes på tonen, att hon
icke ville blifva motsagd.
Gamle renskrifvaren rätade på sig, och det
såg nästan ut som hade han tänkt att bjuda
värdinnan armen, men häjdat sig, och nu tra-
skade han beskedligt efter in i matsalen.
”Aldrig såg jag väl något värre!” utropade
Charlotte, då hon kom ut i köket för att hämta
soppskålen. ”Kan du tänka dig, Amanda, att
fröken sätter sig till bords med den där gamle
fattiglappen uppe i vind, Sammnelson, renskrifva-
ren!”
”Husch då!” skrek kokerskan. ”Ja, gu’ be-
var” oss för herrskapernpa nu för tiden!” |
Bankdirektör Östholm hade ett godt bord,
äfven i hvardagslag. Det hade han haft smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
