Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
för ända sedan upsalatiden, det vill säga nu i
några och tjugu år. Han hade riktigt studerat
på det samt till och med komponerat middagar
som väckte häpnad i Smålands nation och för-
skaffade honom ett aktadt namn hos göteborgarne.
Det kan väl hända också, att han redan i hem-
met fått anlag för goda saker i mat och dryck
genom de läckerheter som vaktmästaren förde
hem från kalaserna.
Såsom en egenhet hos rike bankdirektören
hade hans gäster ofta anmärkt, att han aldrig
hade någon manlig betjäning, och på hans mid-
dagar och supéer syntes aldrig någon vaktmä-
stare passa upp.
Gamle renskrifvaren åt med god matlust, och
Hulda märkte med tillfredsställelse, att han rik-
tigt njöt af välfägnaden.
”Stackars gubbe, ett sådant här bord har
han väl aldrig haft aning om”, tänkte värdinnan
och bad Charlotte å nyo bjuda sparris.
”Magnifik”, sade Samuelson, och det med ett
uttryck som kom Hulda att se på honom med
förvåning.
Det låg sann öfvertygelse i gubbens utrop,
en öfvertygelse grundad på verklig sakkännedom
och liksom på intim bekantskap med föremålet.
”Hr Samuelson tycker om sparris?” sade
Hulda.
”Mycket!” svarade han, men tillade med en
suck, ”fastän jag trodde, att jag glömt smaken,”
”Får det vara ett glas selters?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
