Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
”Ty värr inte!” förklarade redaktionssekrete-
raren.
Den arme f. d. kronofogdeskrifvaren ödmju-
kade sig för stora och små tidningsredaktörer,
men lyckades icke få någon anställning. Han
sprang gata upp och ned för att få ämne till
några notiser, men förstod icke att använda hvad
han såg och hörde, förekoms ofta af raska stock-
holmare och vilseleddes ej sällan.
Aldrig kunde han ha förestält sig yrket så
svårt. En dag hade han ändtligen fått tag i en
riktigt fin nyhet, tyckte han, och satte den på
papperet både fort och omsorgsfullt samt ilade till
en af de stora tidningarna.
Man tog emot notisen och förklarade mycket
välvilligt, att den skulle få plats i bladet. Den
behöfde endast skrifvas om, men det skulle re-
daktionen åtaga sig.
”Men det är väl någon... någon afgift?”
stammade Petrén och väntade på sin belöning.
”Nej bevars”, svarades mycket höfligt, ”så-
dant här bruka vi ta in alldeles gratis”, och så
försvann redaktionsmedlemmen.
En dag tog Petrén mod till sig, sprang icke
efter nyheter, utan stannade hemma och skref
ett kåseri, men han vågade icke lemna det till
någon tidning af fruktan att det skulle dela dess
föregångares öde. Han bjöd det i stället till en
förläggare och lofvade att lemna flera rätt snart,
så att de kunde samlas till en bok.
”Hvad bjuder herr förläggaren för sådant?”
”Bjuder!”
————————— RR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
