Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Förläggaren log försmädligt.
”Vill ni betala papper och tryckningskostna-
der samt garantera mig tretiotre procent af brutto-
inkomsten, skola vi se hvad vi kunna göra.”
Författaren ryckte manuskriptet till sig och
skyndade till en annan förläggare.
”Petrén!... Hvarför har ni tagit en så dum
pseudonym?” frågade den förläggaren.
”Det är inte någon pseudonym”, förklarade
. författaren. ”Det är mitt verkliga namn.”
”TInte lockande”, försäkrade förläggaren. ”Hit-
ta på något annat.”
Manuskriptet vandrade från förläggare till
förläggare och återvände slutligen till Didrik
Ficksgränd.
Det var icke stor glädje nu mera i det lilla
kyffet. Petréns hustru hade i det längsta sökt
hålla modet uppe och dagligen uppmuntrat man-
nen. Nu började äfven hon se bekymrad ut. Af
den store, liflige staden med alla hans märkvär-
diga egendomligheter hade hon sett föga mer än
de smutsiga murarne i gränden. Några gånger
hade hon visserligen gått Vesterlånggatan i ända
och beundrat de lockande varorna innanför bod-
fönstrens spegelrutor, men slutligen kändes det
som ett hånande nöje att blott få se på alt detta
och icke kunna köpa ens ett enda litet siden-
band.
Hon var hjärtängslig för hvarje utgift, om
än aldrig så obetydlig, ty den lilla kassa de hade
haft med sig var för länge sedan försvunnen.
Petréns ur och hustruns få och föga dyrbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
