Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ud
Ne
141
”Du får förlåta mig, att jag blandar mig i
dina husliga förhållanden, men min mångåriga
vänskap för dig, min käre Alman, må ursäkta,
att jag säger, det din charmanta fru inte borde
ha sådant umgänge. Det är friherrinnan Ber-
genrot som haft oförsyntheten att yrka, det en
fallen kvinna inte skulle bemötas annorlunda än
en fallen man. Har du hört något så befängdt?
En fallen man! Åh, det är så man kunde skratta
sig förderfvad på samma gång man känner sig
riktigt fattad af sedlig harm.”
”Jag är alldeles af samma åsigt, men för
min hustru kan bror vara lugn. Hon läser inte,
vill jag tro, sådan literatur och har ännu aldrig
haft några emancipationsgriller. Hon har sina
föreningar som äro mycket oskyldiga och går
till och med i en och annan bönesammankomst.
Vet du, det tycker jag inte skadar. För öfrigt
så äro ju de där emancipationsgalenskaperna re-
dan på återgång, efter hvad man sagt mig.”
Samtalet tycktes öfvergå till ett allmänt
utbyte af åsigter, något som fru Alman gärna
främjade, när hon kunde få tillfälle dertill. Hon
ville gärna göra sitt förmak till en kåserande
salong, där intressanta frågor afhandlades, ehuru
hon kanske själf icke mycket bekymrade sig om
dessa frågor. Nu skakade hon på hufvudet åt
friherrinnans åsigter, log mildt öfverseende, men
ganska tillbakavisande, förklarade åsigterna vara
öfverdrifna och bad på det älskvärdaste sätt fri-
herrinnan betänka, att kvinnan dock vore kvinna.
Man såg på hvarandra gillande eller åtmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
