Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Den unga flickan såg nedslagen ut. Skulle
hon då icke finna ett enda vänligt uppmuntrande
ord i hela detta sällskap, af hvilka så många an-
sågos vara mycket frisinnade och stora människo-
vänner?
Friherrinnan skulle väl åtminstone gifva
henne en handräckning? "Till den som med så
mycket allvar och så stor talang stridit för att
kvinnan icke måtte dömas efter andra grunder
än mannen vände sig den unga flickan med en
förtröstansfullt vädjande blick. Den högt be-
gåfvade och oförskräckta författarinnan som så
frimodigt fört kvinnans talan skulle nog också
denna gång göra det, och hennes ord borde väga
tungt nog.
Med mycken fasthet och klarhet sade fri-
herrinnan, att hon aldrig skulle vika från den
öfvertygelse hon redan så många gånger offent-
ligt uttalat, men hon ville icke, att kvinnan
skulle göra samma arbeten som mannen. Därtill
vore kvinnan alt för svag, alt för litet ihärdig.
Store vetenskapsmän hade försäkrat, att kvinnans
kropp vore danad till något annat än arbete.
Man invände nog, att flertalet af t. ex. Sveriges
kvinnor, synnerligen på landet, men äfven i stä-
derne, utförde lika tungt arbete som männen,
men det bevisade egentligen icke att de verkli-
gen tålde vid det, och nu vore kanske först och
främst fråga om så kalladt tankearbete. På så-
dant må kvinnan alldeles icke inlåta sig. Hon
har för klen hjärna...
Stockholmstyper. t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
