Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
så utblottad, att han egde blott en frack, visser-
ligen ett aristokratiskt plagg med utländskt snitt,
men likväl alldeles ”unik”, det spred nästan mar-
tyrglorians glans omkring den förnäme frackens
något nötta sömmar.
Och ingen falsk blygsamhet! Den aristokra-
tiske frihetshjälten skämdes icke för sin gamla
frack. Med den uppträdde han öfver alt hvart
den stockholmska gästfriheten inbjöd honom.
Något yrke kände Nobilini icke. Huru kunde
man begära det? En markis! Men han var en
äkta konstnärssjäl, det kunde man märka, då
baron Knut Bonde bjöd honom på en operaföre-
ställning och han åt mamsell Michal ropade sitt
”brava”, hvilket naturligtvis föranledde alla an-
dra konstnärssjälar att också skrika ”brava”,
eller då man förde honom till ”stenmuseum” och
han uppehöll sig med hofintendenten Röök långa
stunder angående gipsgjutningar. Han kastade
visserligen en blick på marmorn också, men
dröjde hälst framför gipsen, en egenhet hos
denne konstälskare.
”Det är hans specialitet”, sade beundrarne
och började också se mest på gipsfigurerna.
Markisen födde sig ärligt som politisk flykting.
Han lefde på sina vänners bekostnad, så naturligt
och så oundvikligt. Men nog smärtade det ho-
nom att ligga sina vänner till last. Han var en
ädel natur.
”Om jag skulle ge undervisning 1 sång?”
sade han en dag på den rådbråkade svenska som
gjorde honom ännu intressantare, då han satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
