Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
på Berns kafé vid Gustaf Adolfs torg och sam-
talade förtroligt med några af sina närmare,
gamla, efter flera veckors bekantskap pröfvade
vänner, af hvilka en den dagen bjudit på en fin
middag på Suéde.
”Ah, markis!”
”Arbetet höjer ädlingen”, förklarade han
blygsamt.
”Det är nobelt sagdt, käre Nobilini”, sade
vännerne.
”Men hvarför vänder ni er inte till konsul
Cetti eller konsul Unman?”
En rodnad flög öfver den ädle flyktingens
drag. Icke kunde han vända sig till en italiensk
beskickning eller någon som representerade det
officiela Italien, mot hvars tyranni han upp-
rest sig.
Man fann, att man sårat den olycklige äd-
lingen och förklarade, att han som sånglärare
ganska visst skulle göra ofantligt uppseende.
Ett par sade det på franska, hvilket språk
markisen dock blott obetydligt förstod. Andra
försökte sig på italienska. Markisen smålog ve-
modigt. Språkförbistring rådde alltid i laget,
men detta gjorde samvaron med Nobilini blott
så mycket behagligare.
Man kom snart öfver ens om, att tanken på
sångundervisningen vore alldeles ypperlig. Om
markisen ville uppträda som sånglärare, skulle
Berg, Göänther och Dannström snart icke ha en
enda elev. Den saken vore alldeles afgjord.
Och så började markisen gifva undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
