Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
”Men Konstslöjdens främjare betala mycket
mera till sina dagliga biträden som sköta affä-
rerna här på byrån och i utställnings- samt för-
säljningslokalerna”, tillkännagaf förestånderskan.
”De få ända till två kronor om dagen.”
”Kanske att man kan dra sig fram på den
inkomsten”, medgaf Alma och frågade förläget,
om hon kunde erhålla en sådan plats.
Den frågan besvarades nekande.
”Vi ha alldeles öfver fullt”, sade förestån-
derskan, ”och skulle kunna välja bland hundra-
tals skickliga unga fruntimmer, damer af god
familj, med goda kunskaper och god smak. För
två kronor om dagen kunna vi ställa våra for-
dringar så högt vi vilja.”
Modfäld, gick Alma till kanslirådet, en af
faderns närmare umgängesvänner, som visat sig
mycket deltagande och varit en riktigt snäll
farbror för Alma.
”Kära barn”, sade kamslirådet, ”för kvinnan
står nu mera alla områden öppna. Du kan välja
hvilket yrke som hälst. Det är icke som i min
ungdom, då ett fruntimmer inte fick bli det och
inte det. Nog var det orättvist.”
”Om jag hade håg för mekaniken, kunde
jag då få någon anställning, t. ex. vid statens
järnvägar?”
”Ha, ha, ha! nej, det kunde lilla Alma inte
få. Till det måste man vara ingeniör.”
”Nå, kan jag bli ingeniör?”
”Ne-ej, då måste man först ha gått igenom
tekniska högskolan.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
