Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
åtaga sig ett sådant här arbete. Det beror inte
på kön, och man har väl sett tidningsmän som
inte varit skickligare.”
Detta fann man vara ett oförsynt språk, och
om man icke rent ut sade det till henne, kunde
hon dock af medarbetarnes uppförande förstå
hvad herrarne tänkte. Dagen därpå tog hon
afsked af tidningen. Medarbetarne andades lät-
tare. Det främmande elementet hade försvunnit,
tvånget var borta, man kunde återtaga de fria
vanorna och behöfde ej längre förarga sig öfver
att en kvinsperson skulle gå i vägen för manfolk.
Men hvad skulle Alma nu taga sig till? Ar-
betet på tidningsbyrån hade varit helt och hållet
förspild möda.
”Jag får väl söka understöd i någon af väl-
görenhetsfonderna”, sade modern.
”Skall mamma tigga allmosor för min skull?
Det får visst inte ske.”
”Nå ja, om inte just för din skull, kära Alma,
så för min stackars gosses. Han har nu skrifvit
igen, att han behöfver pengar, mycket mer pen-
gar än jag olyckligtvis kan ge honom.”
”Det där känner jag till”, sade Alma. ”Jag
tycker att både Emil och jag borde arbeta för
att hjälpa mamma.”
”Arbetar inte Emil då? Han som nu legat
i Upsala så många år!”
”Det är just olyckan det”, menade dottern.
”Hvem har sagt, att han ovilkorligt skall ta ju-
ris-kandidaten? Han kommer lika långt med
hofrätten ... Men hör, mamma, nu går jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
