Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afrodite.
Viktor Rikardson var bildhuggare, högg icke
ofta i sten, men knådade så mycket mera i lera
och ansågs vara en begåfvad konstnär hvilken
nog en gång skulle utföra riktiga storverk i
marmor.
”Marmor skall det vara”, sade konstvännerne.
För leran hade de just icke någon aktning.
Han hade gjort stora framsteg vid akade-
mien och afslöt sina läroår med att taga kung-
liga medaljen och få ett af statens stora rese-
stipendier.
Fjorton dagar därefter var han på väg till
Rom. Han var ung, frisk och glad, och lifvet
log med sitt mest strålande leende. Att han
skulle göra storverk, det var en afgjord sak. Det
trodde allmänheten, konstnärerne, vännerne och
kanske allra mest han själf.
Han fråssade af Italiens sol, antikens konst
och renässansens lika väldiga som behagfulla
skapelser. Han lefde i ett oafbrutet skönhetsrus
vecka efter vecka, månad på månad, dyrkade
bildhuggarekonstens gudomligheter i Vatikanen
och på Capitolium, i kyrkorna och de enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
