Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
tyckt sig finna, att hans följeslagerska hade på
det mest förfinade sätt deltagit i fråsseriet, frå-
gade han henne, om de icke skulle slå sina konst-
intressen till sammans och gemensamt njuta af
det sköna.
Då rodnade hon och skyndade till fadern
som satt sig att vänta på det unga paret utanför
en osteria vid Via di San Basilio, hvilken rod-
nande flykt den unge landsmannen icke tolkade
som något nederlag för sig. Men morgonen
därpå förklarade fabrikören, att han fått ett tele-
gram som återkallade honom skyndsamt till Sve-
rige, och afresan skedde så brådskande, att Viktor
icke fann tillfälle att tala enskildt med Hedvig.
Det var endast på järnvägsstationen, dit han
följt sina svenska vänner, som han i största hast
hviskade till den unga flickan ett upprepande af
hvad han sagt när de lemnade Villa Ludovisi.
Hon rodnade å nyo, men svarade icke nå-
got. Då de slutligen redan sutto i järnvägsku-
pén, lutade hon sig ut genom dörren, räckte
honom sin hand och yttrade helt lugnt:
”Låt se, att herr Rikardson snart blir leda-
mot af akademien.”
Så nickade hon, och snart var hon ur sigte.
”Ledamot af akademien!... Skulle det vara
målet?”
Det gick Viktor och funderade på. Upp-
maningen var emellertid ett uttryck af den sköna
Afrodites deltagande och af hennes önskan att
Viktor måtte vinna konstnärsanseende. Därpå
kunde han icke misstaga sig, och i den vissheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
