Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Den morgonen gick Viktor icke ens in i sin
”studio”. Han hade nästan glömt den krossade
gudinnan för den som skulle krossa hans eget
hjärta, i fall hon ej ville besvara hans känslor.
Ty känslor hade han, ganska varma till och med,
och deras föremål var nu den lifs lefvande Afro-
dite, fröken Hedvig Hjärtfält, hvilken aftonen
förut visat sig högst älskvärd.
Han följde fabrikören och dennes dotter om-
kring i gallerierna, och vanligtvis var det med
fröken Hedvig ensam han genomströfyvade de
festa salarne, enär gamle fabrikören snart kände
sig trött och slog sig ned hvar han kunde finna
en hviloplats.
Hedvig Hjärtfält var mycket intresserad af
konst, kunde hennes följeslagare snart finna, hvil-
ket gjorde honom ännu mera betagen. Hon
talade oupphörligt om konstens storhet och den
ära som tillföll konstnärerna, de stora konstnä-
rerna, om andra bekymrade hon sig icke.
”En högsint själ!” anmärkte Viktor för sig
själf, och han tyckte sig känna, huru hon skulle
hänföra honom till storverk, i fall han kunde
lyckas vinna henne till följeslagerska genom lif-
vet. Då skulle han sannerligen icke modellera
gudinnor som han sedan nödgades krossa.
Alt detta hade han klart för sig efter en
förmiddag i Vatikanen, och klarheten var allde-
les öfverväldigande efter en annan dag i det
capitolinska museet. Då han på tredje dagen
återvände med Hedvig Hjärtfält från Villa Ludo-
visi, där han fråssat i antik bildhuggarkonst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
