Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Så kom en rik amerikan och betalade en rätt
stor summa samt drog af med bilden. Viktor
gjorde slut på alla sina skulder och reste hem.
”I höst kommer jag igen”, försäkrade han
vännerna och sade, att han ej kunde lefva på
något annat ställe.
Hans ”studio” stod för hans räkning och
han lemnade kvar alla sina småarbeten. För
modellerna stälde han till en fest på Scarpone-
krogen, högt uppe på Janiculus, och där gick
det lustigt till hela långa aprilnatten i månsken
och blomdoft. Men festtillställaren stod och såg
öfver Rom och tänkte på Östermalm, hvilken
nya stadsdel var honom fullkomligt obekant,
ty den hade växt upp under det han bott vid
Via Sistina. Och så såg hamn icke Rom längre
och ej häller de bullrande modellerna, utan en-
dast den lefvande Afrodite. Hon upplyste hela
synkretsen.
Dagen därpå satt han i järnvägskupén och
ilade norr ut. Han hade: tänkt stanna något i
Miänchen, kanske till och med göra en omväg
till Paris, men Afrodite på Östermalm vinkade
honom. Han for utan uppehåll dag och natt, och
på fem dygn förflyttades han till Stockholm.
Det vardt uppståndelse i den stockholmska
konstnärsvärlden. Man slets om ”romaren”, bjöd
honom på fester afton efter afton, firade honom
på alla sätt och höll på att göra honom litet
småtokig. Det är så man vill ha det.
Viktor var smickrad af all denna vänliga
uppmärksamhet, men längtade mången gång till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
