Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
baka till lugnet vid Via Sistina. Hade han icke
haft ett alldeles särskildt ändamål med sin resa,
skulle han otvifvelaktigt genast ha vändt om
igen. Men nu gjorde han besök i familjen Hjärt-
fälts utmärkt präktiga bostad på Östermalm, mot-
togs mycket artigt af fabrikören själf och tyckte
sig märka, att fröken Hedvig med glädje återsåg
honom. Hon var, om möjligt, ännu yackrare än
i Rom. Hvilken ädel antik skönhet, just en så-
dan som kunde passa en konstnär med Viktor
Rikardsons stora talang, att ej säga snille.
”Jag lyckönskar herr Rikardson!” utropade
den unga flickan och tryckte hans hand.
”Till min Afrodite?” sporde bildhuggaren.
”Jag skulle gärna ha velat visa henne för er.
Hennes hufvud liknar ert.”
”Åh, herr Rikardson!”
”Jo, jag försäkrar. Det kan ej vara någon
tillfällighet, men...”
”Det är inte för figuren jag lyckönskar er,
utan för utnämningen i dag.”
”Utnämningen?”
”Ja, eller kallelsen. Akademien har kallat
er till agrée. Nu är ni på god väg. Ni kan må
hända snart nog bli ledamot, professor, vasarid-
dare och kanske direktör.”
”Har man gjort mig till agrée!” utropade
Viktor skrattande. ”Det har jag inte bedt om,
men jag anser saken så obetydlig, att jag ej
häller ämnar afsäga mig utmärkelsen.”
”Afsäga! Jo, det vore just vackert vid en
så förträfflig början.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
