Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
upp för trappan, stötte mot gamle Boije, tid-
ningskolportören, ilade genom alla rummen, men
kunde icke få sigte på sig själf. Soto Major,
Stanley och alla de andra fick han reda på, till
och med de döde kejsarne. Vid kejsar Wilhelms
likbädd stodo några herrar och damer som ut-
ropade:
”Det är som vore han lefvande!”
”Men hvad vill det här säga?” utbrast revi-
sorn för sig själf. ”Hvart har jag tagit vägen?”
Han ville icke fråga någon, men efter att
ha sökt igenom alla rummen både en och två
trappor upp, måste han dock göra sig underrät-
tad, om det icke funnes några flera.
”Jo, i källarn”, upplyste man honom.
Skulle man ha skickat honom ned i källaren?
Det hade han aldrig kunnat förlåta panoptikon.
Han mötte en god vän. Denne stannade och
samtalade om hvad han sett, men nämde icke
ett ord om någon figur som skulle föreställa re-
visor Andersson,
Det var alt för besynnerligt och ganska
oroande.
”Har du varit i källarn?” frågade vännen.
”Dit måste du genast gå. Det är intressant, må
du tro.”
Vännen smålog och såg så hemlighetsfull ut.
”Ni skall få se, att man satt mig i källarn!?
mumlade revisorn och rusade dit.
”Det var ena fasliga skurkar”, sade man i
ett sällskap som just kom från källarvåningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
