Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
”Det är då nedrigt”, jämrade revisorn för
sig själf. ”Man har gjort mig till skurk.”
”Likplundrare!” utropade ett fruntimmer som
tittat in genom gluggen. ”Hu, så ohyggligt!”
Revisorn vågade icke se in i öppningen på
muren. Slutligen tog han mod till sig och lät
blicken tränga in. Det var verkligen otäckt, men
icke kunde man påstå, att någon af de där bof-
varne skulle föreställa revisor Andersson. Icke
såg han ut på det sättet.
Nej, man hade icke skickat honom ned i
källaren, man hade icke gjort honom till bof af
värsta slag. Han andades lättare. Men hade
man då, tvärt emot de försäkringar man gifvit,
alldeles uteslutit honom från hela panoptikon?
Det vore också en dålig handling. Skulle han
verkligen aldrig få sig ett odödligt namn?
När han kom upp från den ohyggliga källa-
ren, stötte han på en af de herrar som uttryck-
ligen lofvat honom att få vara med.
”Nå?” sade revisorn och såg strängt på
mannen.
”Nå”, svarade denne, ”är revisorn inte nöjd?”
”Hvad skall jag vara nöjd med?”
”Med den lyckade figuren, vet jag.”
”Inte har jag sett någon lyckad figur, åt
minstone inte någon som liknar mig.”
Det fann panoptikonherrn vara besynnerligt
och tog revisorn med sig en trappa upp.
”Titta åt den där gluggen!’ uppmanade han
revisorn.
”Det har jag försökt flere gånger redan”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
