Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
skodon, begagnade förstås, men ändå rätt propra,
och gammalt husgeråd, järnskrot och så’nt där.”
" ”En lumpbod således?” anmärkte gumman
Lamborg.
”Om man så vill”, medgaf den främmande
och skelade på gamla frun. ”Jag kallar det ett
etablissement för diverse. Det är en affär som
nog lönar sig, ty snart ha vi hela gatan full med
nya hus och mycket folk och här blir ruljans,
skall jag säga. Tro mig! Den här gatan blir
en riktig handelsgata, 1 stället för att ha varit
en eländig fäväg med några träkåkar... Ja, jag
menar visst inte herrskapets lilla nätta hus, men
gamle kogubbens där borta på andra sidan och
grönsaksfruns längre bort och de få andra som
ännu stå kvar i bärgsskrefvorna. Snart är det
bara stora schangtila hus, som de här bredvid,
sjuan och elfvan.”
”Jo, jo men, gudnås!” suckade kamrerskan.
”Men, jag förstår inte...” började kamrern.
”Jag skulle fråga”, skyndade karlen att
tillägga, ”om kamrern ville hyra ut den här vå-
ningen. Jag behöfver den för affärn. Jag må-
ste ha större utrymme si än som fins i sjuan,
och så kunde man slå hål på väggen och göra
en dörr och få riktigt schangtilt. Jag betalar
hvad kamrern begär, om det iute är alt för till-
taget, för jag tänker drifva affärn i stort, och
den här afdelningen skulle vara för järnskrotet
och benen ...”
”Herre!” utbrusto kamrern och kamrerskan
på en gång. ”Vill ni ha vår våning, vår lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
