Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
nätta våning som vi bott i uti mer än tretti år
till att förvara järnskrot och gamla ben?”
Deras förtrytelse var af starkaste slag. Af-
färsmannen betraktade dem med förvåning. Han
kunde icke fatta, att man ej ens frågade hvad
han ville bjuda för våningen, men de gamla
vände honom ryggen och visade houom det mest
förolämpande förakt.
”Nå, nå, jag väntar väl”, sade affärsmannen.
”På hvad då?” utropade kamrern i ursin-
nig ton.
”På att kåken blir ledig”, sade affärsmannen
helt lugnt. ”Men skulle kamrern ändra mening
innan dess och inse fördelen af att hyra ut vå-
ningen eller kanske sälja hela skräpet, så är här
mitt kort.”
Därmed gick han. På kortet stod: Karl
Johan Glansberg, grosshandlare, en-gros-affär för
diverse.
”Grosshandlare! Jo jag tackar!” puttrade
makarne Lamborg förtrytsamt.
”Där har du åter igen en af den nya tiden”,
sade kamrerskan nästan skadeglad.
Kamrern sade ingenting. Grosshandlar Glans-
bergs besök hade stämt ned hans glada lynne,
men snart kom ett nytt besök och förjagade in-
trycket af det förra.
En ung, storväxt man med hurtigt utseende,
klädd i röd tröja, och en liten, späd kvinna hvars
ansigte nästan alldeles doldes af en hatt med
långt framstående brätten, i fullkomlig öfverens-
stämmelse med senaste parismodet, stego in utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
