Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmslif 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
festmiddagar på börsen, hvars värdshusrörelser förestods af
enkefru Stahre.
Den 15 februari 1866 firade man 25-årsdagen
af dels hr Strandbergs första uppträdande på scenen
(såsom Max i Friskytten), dels hans 50-åriga födelsedag.
Det var en lyckad fest. Bland »honoratiores»
såg man två f. d. teaterdirektörer, nämligen en
förste direktör från 1852—56, frih. Knut Bonde,
och en andre från 1832—34, krigsrådet C. D.
Forsberg. Skålen för hedersgästen föreslogs af frih.
Bonde i ett glänsande tal. Lektor Bjursten
uppläste af honom författade verser. Olof Strandberg
sjöng förtjusande och tackades med jubel och med
kör. Slutligen föredrog hr Svante Hedin på ett
genialiskt sätt ett humoristiskt stycke på vers af
kandidaten M. Hultin.
Det där tilldrog sig för icke längre tid tillbaka
än 1866, och likväl förefaller det mycket aflägset.
Knut Bonde, C. D. Forsberg, Bjursten, Hultin (Måsse)
och Olle Strandberg själf — nästan glömda
storheter allesamman.
När Strandberg sjöng, vare sig att det var
»Förr mitt värf jag sorgfri skötte» eller en visa af
Valerius — man sjöng då ännu i förtroliga lag
Valerii och Franzéns visor — var det, sade Kalle
Wetterhoff, också en af de glömde, icke näktergalen
i myrtenlund, icke söderns brännande sol med skarpa
dagrar och djupa skuggor. Nej, det var »en evig
trånads konterfej», nordens milda sommarljus, lärkan
i skyn, trasten i furuskog, det var strömkarlen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
