Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmslif 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
malmen ur svenska bärg, våra sjöars klara spegel
och våra elfvars mäktiga ström. Så bedömde man
Olle Strandbergs sång och sådan hade den sången
otvifvelaktigt varit. Nu är hon förgäten.
Men i februari 1866 talade alla menniskor i
Stockholm om den stora festen på börsen, både de
som deltagit däruti och de som blott glädt sig åt
smällen. Nu för tiden skulle en sådan fest icke
väcka så allmänt uppseende. Den som då anlände
till Stockholm, synnerligen om man kom från
aflägsen ort, fann sig något öfverraskad af så mycken
hänförelse. Jag kom dit dagen efter, och den vän,
som tog emot mig vid Södra bangården — någon
Central fanns då icke — talade under hela vägen
från stationen till Jakobstorg blott om hvad Olle
Strandberg sjöng och hvad baron Knut Bonde sagt
i sitt festtal.
»Men hur är det med tunneln?» sporde jag.
»Vi åka väl nu just öfver den underjordiska vägen?»
Det var på Götgatan. Jag hade redan långt
härifrån hört talas om sammanbindningsbanan i
Stockholm, »det lås som sammansluter de svenska
järnvägarnes kedja», men som då ännu icke var
fullbordadt. Man hade länge skjutit 270 sprängskott
hvarje dygn, och likväl voro löjtnant Unge
och hans trupp ännu sysselsatte i bergets
innandöme, djupt under Södermalms gator. Jag fann
detta ganska intressant, men i Stockholm började
man väl vänja sig därmed. Man visste ej ens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
