Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en tukthusskrifvare må mitt barn ej ha något
att skaffa.»
»Fänriken står vid Gustaf Pipers kompani, som
har vakten utanför barnhuset», hviskade
hofvaktmästaren till Ulla, hvilken vardt ännu mer
intresserad i att få se hans majestäts allra nådigaste
intåg och bönföll hos modern, att denna måtte
skänka sitt samtycke. Jonas Berg understödde Ulla
och tog sig friheten att hänsyfta på skänken af de
hjärtstyrkande vederkvickelsestunderna.
Den gudfruktiga madamen var dock lika
obeveklig ända till dess hennes herre och man infann
sig i kammaren och hade med sig den unge
magistern Florentinus, komministersadjunkten, hvilken
förklarade, att ett så oskyldigt nöje som att se ett
kungligt intåg icke borde förmenas någon. Han
trodde med detta yttrande göra jungfru Ulla sig
bevågen, och hon skänkte honom verkligen en
tacksam blick, men därvid stannade det. Några
vänliga ord kunde Scharff icke aflocka henne. Klockar
Berg själf förklarade med myndig ton, att Ulla
kunde gärna begifva sig till tukthusskrifvarens
bostad för att i sällskap med skrifvarens hustru fröjda
sig åt grannlåten på Drottninggatan.
Men Eleonora böjde sitt hufvud under tystnad.
Hon var icke van att få sin vilja fram. Ulla
strålade af belåtenhet och ljuf väntan. Klockaren
förklarade sig ha mycket att öfverlägga med herr
magistern, enär dagen efter intåget, hvilken dag
var en söndag, skulle, såsom han uttryckte sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
