Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»celebreras med en solenn tacksägelse- och allmän
fröjdefest» äfven i Johannis kyrka. Men den festen
fordrade stora förberedelser.
När hofvaktmästaren lemnade klockargården
och gick vägen fram under Carlingskans väderkvarn,
mumlade han för sig själf:
»Bra gick det, men de tre dalerna för de
hjärtstyrkande vederkvickelsestunderna hade jag kunnat
spara. Svägerskan har inte ett ord att säga i
huset. Den där prestgesällen får man dock akta
sig för. Han står väl också hos bror Isak.»
Men så gjorde han hastigt höger sväng och
hasade sig utför kvarnbackens södra sluttning ned
till Luntmakargatan för att helsa på bror Olof,
slagtarmästaren, hvilken hade sin gård i sänkningen
under klockargården, enligt uppgift samma gård
som nu bebos af traktens skorstensfejare. Där var,
såsom ofta, gästabud, och genom de tillskrufvade
luckornas hjärtformiga dagöppningar lyste det starkt
ut på den mörka gatan. Glada röster läto höra
sig, skratt och muntert skrål.
Jonas Berg gick genom den öppna portgången
in på gården, och tänkte just svänga in på förstukvisten
till vänster, då han tyckte, att en skugga
vid trädgårdsstaketet på andra sidan gården
vinkade honom. Han gick ditåt.
»Är jungfru Ulla där inne?» hviskade skuggan.
»Gud bevare fänriken!» svarade mäster Jonas.
»Inte går det an, att ni står här. Lilla Ulla sitter
i godt förvar i klockargården och kommer ej ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
