Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afton. Men om lördag kan ni nog få bjuda henne
på den där picknicken, ni talat om, på Solbaddet.
Jag har förberedt saken, men det var inte så lätt
skall ni tro. På den dagen skall Ulla gå till
barnhuset för att se på ståten, och då får nådig
fänriken själf ta saken om hand. Jag har gjort hvad
jag förmår och lite till, skall jag säga.»
»Jag står vid hvad jag lofvat. Så snart
Ryman tar afsked, och det kan ej dröja länge, får ni
hans plats som kammarvaktmästare vid hofvet.
Det har Düben, hofmarskalken, själf högtidligt
försäkrat mig. Vi glömma inte våra vänner. Har
Jonas talat vid Horns kammartjänare?»
»Visst har jag så, men där är ingenting att
göra för närvarande. Gamle riksrådet är alldeles
omedgörlig, säger kammartjänaren.»
Samtalet stannade plötsligt, och fänriken drog
sig längre bort under träden. Ett starkt ljussken
föll öfver gården. Förstudörren hade öppnats på
vid gafvel, för att man skulle få litet luft i den
kvalmiga salen. Ur dörröppningen trädde en stor
och fet karl. Han såg sig omkring på gården och
fick sikte på hofvaktmästaren, som nalkades
förstukvisten.
»Är det du, Jonas? Hvad tusan går du här
och smyger efter? Det skall väl vara hoffasoner,
kan jag tro. Men du kommer just lagom. Se så,
in med dig, din tallriksslickare! Vi ska’ just nu
brygga oss en bål af rätta sorten.»
Slagtarmästar Olof Bergs hem var motsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
