Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1830
För och emot Regeringen.
Fyra Opponenter:
Öfverstelöjtnant Gustaf Hierta. Grefve David Frölich. Professor P. G. Cederschiöld.
J. J. Rutberg.
Oppositionsmännen i Riddarhuset upprörda öfver
Kongl. Maj:ts »egenmäktiga förfarande» och
protestera mot 1823 års »så kallade» Riddarhusordning.
Grefve D. Frölich:
Jag är född under enväldet, och danades under uppväxandet
på ett sätt, som qvarlemnat Associationer af idéer om konungslig
magt, dem jag fåfängt skulle försöka att bortrycka; derföre,
utan att fälla något omdöme om motiven hos andra, som, icke
seende saken från de synpunkter jag här bjudit till att utveckla,
tveka att instämma i den conclusion, hvartill jag kommer, måste
jag härmed högtidligen protestera emot 1823 års så kallade
Riddarhusordning.
Friherre C. H. Anckarswärd:
Tiden, mine Herrar! har äfven hos oss sina tecken. För dem
som märka och bedömma dessa tecken, blir det icke svårt, att
finna de stora förändringar, som sedan 1809 föregått i
Ministé-rens sätt att behandla Rikets Ständer. Tryckfriheten,
grundlagsvidrigt aflockad, under ouppfyllda löften om dess återställande;
vägrad redovisning för allmänna medel; medel emot sådane
Rikets Ständers beslut, der deras ensamma beslutande rätt är
obestridlig; verkställighet åsidosatt, då besluten någon gång ej
vunnit Styrelsens tycke; den offentliga åklagaremagtens tystnad,
då Rikets Ständer eller någon af deras fördelningar blifvit i
Allmänna Blad på det grymmaste smädade, under
indragnings-magtens alltför godtyckliga ömtålighet, vid yttrandet af det
minsta tvifvel om Styrelsens egen ofelbarhet; föga eller intet
afseende ofta fästadt vid Rikets Ständers önskningar; en
egenmäktig grundlagstolkning, i anseende till Riks-Ståndens mäst
omisskänneliga rättigheter: sådane äro hos oss tidens tecken
mine Herrar! och under dessa innefattas äfven den af Styrelsen
tvärt emot Ridderskapets och Adelns beslut, oss påtrugade
Riddarhus-Ordning.
Den sednaste utfärdade Riddarhus Ordningen har, jemte
annat, äfven den olyckan, att uti ingressen innebära en alltför
talande osanning, då der läses, att det är på Ridderskapets och
Adelns underdåniga anhållan Kongl. Maj:t gillat och stadfästat
denna Riddarhus Ordning, sådan den nu är utfärdad.
Bakslag för Oppositionen.
Den som yrkar, att den af Friherre Anckarswärd begärde
proposition, att 1818 års Riddarhus Ordning må förklaras ännu
lända till efterrättelse, skall varda framställd voterar Ja; Den det
ej vill, voterar Nej;
Ja — 126. Nej — 198.
E. G. Geijer vill ha kvar Indragningsmagten.
Erik Gustaf Geijer:
Verkan af 1812 års Tryckfrihetslag, med indragningsmagt öfver
Tidningarna, är känd och redan länge pröfvad; verkan af samma
Lag, utan denna magt, är okänd, opröfvad, och måste vara det,
då Lagens uppkomst i sitt närvarande skick och med närvarande
rättegångssätt var samtidig med indragnings-magtens uppkomst.
Hvad den redan kända erfarenheten beträffar, så vågar jag påstå
att den, långt ifrån att vara nedslående, tvertom är i hög grad
tillfredsställande. Med denna enda milda tygel mot
yttranderättens missbruk hos de slags författare, som lättast, vidsträcktast,
och vådligast kunna missbruka den, har i Sverige alltsedan 1812,
det vill säga, i sjutton års tid. Tryckfriheten för öfrigt orubbad
och oafbruten fortlefvat och verkat till Nationens upplysning;
en ålder, som den i nittonde seklet, England och Nord-America
undantagna, föga uppnått i något annat land.
Jag påstår ej, att den närvarande Indragnings-magten är det
bästa correctiv, som kunnat uttänkas; ehuru det måste förefalla
besynnerligt, att dess motståndare i samma andedrägt anklaga
detta correctiv att vara alltför lätt och illusoriskt, och alltför
hårdt och våldsamt, hvaraf man snarast skulle vilja draga den
slutsats, att det i sjelfva verket vore ingendera. Men att det är ett
correctiv är i alla fall säkert, och skulle säkrast upptäckas vid
correctivets upphäfvande; hvarföre jag ock alldeles afstyrker
dess borttagande, tills man föreslår ett bättre och tjenligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
