Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 27 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nätverkets maskor. Mycken olikhet råder dock såväl hvad
cellernas sammansättning i öfrigt som ock hvad deras
form och storlek beträffar. Med afseende på den
sistnämnda egenskapen vilja vi här blott påpeka,
att ehuru cellerna i djurkroppen i allmänhet äro
mycket små (»mikroskopiska»), så finnas dock andra,
som uppnå ganska aktningsvärda dimensioner, såsom
t. ex. gulan i fåglarnas ägg; strutsäggets gula är
sålunda den största djuriska cellen.

Fig. 17.

Cellerna visa en växlande byggnad och anordning allt
efter de olika lifsyttringar de hafva att utöfva. Man
skiljer sålunda på nerv-, muskel-, bindväf-, körtelceller
etc. Dessa celler ensamma eller på mångfaldigt sätt
med hvarandra förenade bilda organ eller verktyg,
således högre enheter, af hvilka hvar och en har att
utföra bestämda arbeten, nödvändiga för det helas,
för organismens bestånd.

Samma grundbeståndsdelar, samma anordning af
cellerna i de olika lifsuppgifternas tjänst som i
djurkroppen återfinna vi i människokroppen. Äfven
människokroppens olika organ äro uppbyggda af celler
eller af substanser, som framgått ur celler. Härvidlag
förtjänar en omständighet beaktande: medan zoologen
med sina starkt förstorande instrument i allmänhet
lätteligen kan skilja på celler och organdelar,
som tagits ur t. ex. fisk, från motsvarande delar ur
människokroppen, så äro samma slags grundbeståndsdelar
hos människan och däggdjuren antingen fullständigt
öfverensstämmande eller ytterst lika hvarandra. En
redogörelse för de i människokroppen förekommande
olika cellarterna skulle således i allt väsentligt
bli likalydande med hvad som gäller för däggdjuren. Vi
lägga alltså märke till, att med afseende på de så att
säga intimaste beståndsdelarna af vår kropp likheten
mellan oss och andra varelser företer vissa grader:
den är större med de högre varelserna, däggdjuren,
mindre med de lägre såsom fiskarna. Här anteckna vi
blott detta faktum, längre fram skola vi utnyttja det.

Vi talade om högre och lägre djur. För att erhålla
ett fastare grepp på hvad som menas med högre och
lägre varelser och för att vinna en utgångspunkt för
bedömandet af människans förhållande till dessa andra
varelser, blir det nödvändigt att låta passera revy
ett urval af de olika utbildningsstadier, i hvilka
den högsta djurtypen, den s. k. ryggradsdjurstypen,
uppenbarar sig. För vårt ändamål kunna vi inskränka
detta urval till några af de kategorier, som i det
zoologiska indelningsverket fått titeln af klasser
och ordningar.

Med ryggradsdjur menas de djurformer, som utmärka
sig dels genom förekomsten af ett inre skelett
och dels därigenom, att det centrala nervsystemet
(hjärna och ryggmärg) ligger på djurets ryggsida,
medan flertalet öfriga organsystem såsom tarmkanalen,
hjärtat, njurarna, könsorganen m. m. ligga på dess
buksida. Det är inom denna djurtyp det organiska
lifvet ej blott i kroppsligt utan ock i själsligt
afseende uppnår sin högsta fulländning.

Att denna höjd ej uppnåtts med ett slag, att fastmera
ryggradstypens lägsta representanter äro mycket
enklare organiserade än många ryggradslösa djur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>