Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 29 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanalen. Dess främsta del utgöres af en gälsäck
(alltså af ett andedräktsorgan, C), och denna
fortsattes i en enkel tarmkanal (E, G), å hvilken
någon tydlig skillnad mellan magsäck, tunn- och
groftarm ej ännu utbildats. Nästa steg uppåt i
ryggradsdjurens utbildning representeras af en liten
grupp fiskliknande varelser, hvilka man benämnt
rundmunnar.

Fig. 19. Flodnejonöga; förminskad (efter Smitt).

En af dessa, nejonögat (fig. 19), som åtminstone i rökt
eller marineradt tillstånd torde vara bekant för mina
läsare, kännetecknas genom sin cirkelrunda mun med
hornartade tänder och genom sju små gälöppningar på
hvardera kroppssidan bakom ögonen; rygg och stjärt
äro försedda med opariga fenor. Framsteget framför
lancettfisken är omisskänligt; det uppenbarar
sig bland annat i utbildningen af ett hufvud med
hjärna och sinnesorgan, om ock dessa i jämförelse
med de högre ryggradsdjurens äro af ganska
enkelt slag. Rundmunnarnas närmare anslutning
till lancettfisken och deras lägre utbildning än
öfriga ryggradsdjur framträder äfven i andra viktiga
organisationsförhållanden. Sålunda saknas en verklig
ryggrad: i kotkropparnas ställe (fig. 20 K) finnes
ännu den odelade ryggsträngen kvar, och endast hos
vissa rundmunnar är kotbildningen inledd genom
förhandenvaron af ofullständiga öfre bågar (jämför
fig. 20 ö), hvilka på ett ännu ganska ofullständigt
sätt omsluta ryggmärgen; i detta afseende stå äfven
rundmunnarna kvar på ett utvecklingsstadium,
som motsvarar ett fosterstadium hos högre
ryggradsdjur. Lika litet som lancettfisken ha
rundmunnarna förvärfvat några pariga lemmar, hvilkas
förekomst är utmärkande för alla öfriga ryggradsdjur;
när dessa senare, såsom t. ex. ormarna, sakna pariga
lemmar, är detta ej något ursprungligt utan bevisligen
beroende på en tillbakagående utveckling, hvarom vi
skola tala i det följande. Slutligen finnas ej hos
rundmunnarna egentliga käkar, omfattande munöppningen,
lika litet som verkliga tänder — kroppsdelar, som
likaledes höra till de öfriga ryggradsdjurens mest
karaktäristiska utrustning.

De närmast högre ryggradsdjuren hafva förvärfvat
några organ, som för innehafvaren möjliggöra en
högre utbildning: käkar som bära tänder och pariga
lemmar. Hos de djur, som närmast ansluta sig till
rundmunnarna, hos de egentliga fiskarna uppträda de
pariga lemmarna i anpassning till vattenlifvet som
fenor (bröst- och bukfenor) på samma gång som de
af lancettfisk och rundmunnar förvärfvade opariga
fenorna kvarstå

Fig. 20. Ryggkota af människa, k kotkropp, ö öfre båge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>